I Danmark ska ett fyraårigt forskningsprogram undersöka möjligheterna med så kallade serious games eller med andra ord: hur det går att utnyttja det engagemang som de kommersiella spelen skapar i undervisningen.

- Det handlar om att utveckla datorspel som kan lyckas både kommersiellt och användas i undervisningen. Det kräver i sin tur att vi lär oss mer om hur de framgångsrika datorspelen lyckas fånga spelarna och hur det kan användas i lärandet förklarar Birgitte Holm Sørensen, professor vid Danmarks Pædagogiske Universitetsskole och den som leder projektet.

Global conflicts och Mingoville

Forskarna ska undersöka olika typer av datorspel, som samtliga utvecklas av danska företag. Ett av dem är Global Conflicts: Palestine, ett upplevelsebaserat rollspel där spelaren är en frilansjournalist som dokumenterar Palestinakonflikten.

Mingoville, en webbaserad språkkurs i engelska för yngre elever, är ett annat spel. Det består av interaktiva animationer med övningar och uppdrag som tränar stavning och uttal samt hör- och läsförståelse.

Företaget Kompans olika satsningar på exertainment och pervasive computing är en tredje typ av datorspel, som innebär att interaktiva funktioner byggs in i lekredskap, byggnader och så vidare. Spelet kan exempelvis utspela sig i en sagovärld där spelarna ska lösa gåtor eller går ut på att springa i kapp med en virtuell figur.

Identitetsskapande och samarbete

- Vi vill försöka ta reda på vad som krävs för att spelaren ska identifiera sig med den rollfigur som han eller hon spelar. Det är också viktigt att spel uppmuntrar till kommunikation och samarbete, så att olika spelare tillsammans strävar mot ett gemensamt mål. Annars är det i regel omöjligt att lösa uppgifterna. Allt detta kräver att eleverna upplever spelet som en intellektuell utmaning, säger Birgitte Holm Sørensen.

Forskningen utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv och forskarna intresserar sig både för det individuella och för det sociala lärandet. Det handlar om hur eleverna skapar lösningar på problem som konstruerats av spelet eller som formulerats av läraren. Birgitte Holm Sørensen och hennes kolleger fokuserar på själva skapelseprocessen, hur den ser ut och hur den kan stödjas och utvecklas.

- Erfarenheterna visar att de datorspel som har ett pedagogiskt syfte i regel kommer bäst till sin rätt i ett undervisningssammanhang. Det innebär bland annat att läraren spelar en viktig roll för att didaktiken verkligen ska fungera. Inte minst handlar det om att sätta in spelet och spelandet i ett sammanhang som skapar mening för eleverna, påpekar Birgitte Holm Sørensen.

Lärlingssystemet i digital form

Birgitte Holm Sørensen menar att den traditionella lärandehierarkin mellan lärare och elever är på väg att lösas upp och ersättas av mer platta strukturer. Det är inte längre läraren som har all kunskap. Istället är det viktigt att man kan lita på och dra nytta av varandras kompetenser och erfarenheter. Eleverna är ofta bättre på själva spelet och därför kan läraren lära sig mer om detta av dem. Läraren kan istället koncentrera sig på att ge stöd åt elevernas arbete med undervisningsinnehållet och försöka se till att alla verkligen lär sig.

Undervisningen går alltså ut på att skapa lärgemenskaper, där alla delar med sig och de oerfarna kan lära sig av dem som har större erfarenhet. På många sätt handlar det om att arbeta ungefär som i det gamla lärlingssystemet, fast med digitala förtecken. Kunskapsdelning och informellt lärande blir därför allt viktigare i skolan.

- Vi tror att det är viktigt att eleverna kan agera och knyta kontakter på ungefär samma sätt som de gör på sin fritid. Därför kommer vi även att se hur datorspelen kan kombineras med web 2.0, bland annat bloggar och wikier. Här handlar det ju också om ett gemensamt skapande och ett socialt samspel som både ger engagemang och förståelse, säger Birgitte Holm Sørensen.

Serious Games in a Global Market Place är ett samarbete mellan lärandeforskare, pedagoger och spelutvecklare med en budget på 30 miljoner danska kronor. ”Vi vill försöka få igång ett samlat initiativ kring serious games i Danmark. Vår förhoppning är att vi ska lära oss mer om hur datorspelen kan användas i undervisningen, samtidigt som vi försöker anpassa spelen, så att de kan fungera så bra som möjligt”, säger Birgitte Holm Sørensen.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

Den amerikanske filosofen David Weinberger arbetar sedan flera tillbaka på Berkman Center for Internet & Society vid Harvard Law School. Där forskar han kring hur internet förändrar vårt liv och vår vardag.

- Utvecklingen av webben och den explosiva tillväxten av digital information leder till att synen på kunskap, utbildning och lärande genomgår en radikal förändring, understryker David Weinberger.

I boken beskriver Weinberger hur människan genom historien har försökt sortera och organisera världen med hjälp av olika system för att göra den begriplig. Åtminstone sedan de gamla grekerna har det funnits en dominerande föreställning om sfärernas harmoni, en kosmisk ordning som håller samman världen.

Samproduktion och ständigt pågående dialog

- Kunskapens uppgift har länge varit att förklara världen och att beskriva verkligheten så som den är, säger David Weinberger. Därför har det varit viktigt att försöka ordna vår information på samma sätt som världen är organiserad. Eftersom verkligheten har ansetts vara logiskt uppbyggd, har informationen delats in i ömsesidigt uteslutande kategorier som ordnats i ett hierarkiskt system. Bibliotekens klassifikationssystem är ett exempel på detta.

Weinberger menar att detta fungerade så länge som vår information om världen och tillvaron togs fram, presenterades och organiserades av experter och all information var knuten till fysiska objekt, exempelvis böcker. Det var experternas uppgift att avgöra sanningsvärdet, att sätta var sak på sin plats och att ta fram den information som efterfrågades.

Genombrottet för internet och framväxten av web 2.0 har förändrat förutsättningarna i grunden. Deltagarkulturen innebär att gränsen mellan producent och konsument slätas ut, och att vi själva börjar ta över experternas roll. Snart finns nästan all information på nätet och det öppnas ständigt nya möjligheter för oss alla att sortera, organisera och hantera den som vi vill. Sociala nätverk och kollektiv intelligens blir allt viktigare för att skapa och sprida information, och det handlar i allt högre grad om samproduktion och en ständigt pågående dialog.

- Men skolan fungerar fortfarande likt en portvakt som avgör vad som är fakta och vilka berättelser och förklaringar som gäller. Undervisningen borde i stället påminna eleverna om att världen kan visa sig på många sätt, säger David Weinberger.

Verkligheten mer komplex än så

Weinberger påpekar att historien visar att vår kunskap inte är en direkt avspegling av verkligheten. Dessutom är de system vi använder för att strukturera och hantera den förenklade och ofullständiga. Med andra ord är verkligheten alltid mer mångfaldig och komplex än vår kunskap om den. Kunskap handlar om att försöka förstå verkligheten, och det är ett arbete som aldrig tar slut.

- Jag vill att undervisningen ska göra barn och ungdomar nyfikna och få dem att vilja veta mer, säger David Weinberger. Det är viktigt att de själva upptäcker att världen är komplex och spännande. Om de har en längtan efter att förstå, kommer de efterhand att lära sig hur man lär sig. Men de behöver förstås hjälp av lärarna för att kunna bygga en ordentlig grund för detta.

Ofta sägs det att vi ska lära barnen att känna igen webbplatser som är lika pålitliga som böckerna på biblioteket. Enligt David Weinberger är detta en ståndpunkt som bygger på ett felaktigt synsätt. Om man vill ta reda på vad som pågår inom ett område, är statiska och trovärdighetsstämplade källor inte den bästa vägen. Det som är riktigt spännande pågår ofta i bloggar, nyhetsbrev och olika diskussionsfora. Att hindra eleverna från att använda de här källorna innebär att man riskerar att döda deras intresse och engagemang.

Eleverna måste alltså lära sig hantera mångfalden och osäkerheten på internet och kunna bedöma en källas trovärdighet. Men hur går det egentligen till?

Lär sig med nätet hela livet

- Jag tror inte att man kan göra en allmängiltig checklista över hur en webbplats tillförlitlighet ska bedömas, säger David Weinberger. Vi litar på webbplatser av ungefär samma skäl som vi litar på folk. Det handlar ofta om en känsla som inte alltid kan förklaras. Dessutom kompliceras det hela av att vi behöver olika slag och olika grader av trovärdighet för olika typer av webbplatser som vi använder för olika syften.

Weinberger håller med om att det både finns tydliga kännetecken på trovärdighet och en rad bra sätt att kontrollera detta. Men trots detta anser han att vi bör behandla det hela mer som en förmåga och en känsla än en som en checklista som kan bockas av. Den kan vara en bra utgångspunkt, men det gäller att kunna komma vidare.

Ett bra sätt att utveckla den här förmågan är att låta eleverna skapa en wiki kring de teman som behandlas i ett undervisningsförlopp, säger David Weinberger. Läraren ska delta aktivt i arbetet och förklara varför en del webbplatser är trovärdiga källor och varför andra inte är det. På samma sätt kan man använda en gruppblogg för att låta eleverna kommentera och diskutera olika källors trovärdighet.

Dagens elever kommer att lära sig med hjälp av internet under hela livet. Därför är det nödvändigt att de lär sig att hantera och dra nytta av all den information som finns där. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta kräver ett ständigt pågående arbete. Egentligen rör det sig om en lärandeprocess som aldrig tar slut.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

Mark Warschauer, professor i lärande vid University of California, Irvine, har länge intresserat sig för hur IT-utvecklingen i samhället påverkar skolan. Förra sommaren gav han ut boken Laptops and Literacy: Learning in the Wireless Classroom.

I boken beskriver och analyserar han hur elevernas lärande kan utvecklas när skolan har trådlöst bredband och alla har en egen laptop. Undersökningen genomfördes 2003-2005, och omfattar tio skolor från olika socioekonomiska miljöer i delstaterna Kalifornien och Maine.

Viktigt engagera föräldrarna

De satsningar som gjorts i den här riktningen, i USA och i andra delar av världen, har ibland fått utstå hård kritik från allmänheten. Ett avgörande skäl till detta är att de traditionella baskunskaperna fortfarande är skolans viktigaste uppdrag. När det inte går att påvisa några positiva samband mellan IT-användningen och provresultaten, hänger satsningarna ofta på en skör tråd.

- När eleverna får en egen dator är det viktigt att engagera föräldrarna, säger Mark Warschauer. Det gäller att berätta varför den här typen av satsningar behövs och att förklara vad de egentligen går ut på. Dessutom bör skolan arrangera öppet hus för att visa hur och vad eleverna egentligen lär sig i teknikintensiva miljöer.

Mark Warschauer menar att den ökade betydelsen för IT och digitala medier innebär en allvarlig utmaning för den allmänna skolan. Det pågår en genomgripande teknisk förändring i samhället som ställer stora krav på kunskaper och färdigheter. Samtidigt poängterar han att det inte är datorerna i sig som är lösningen.

Andra krav på lärande

- Eleverna måste få ordentlig vägledning för att det hela ska fungera, säger Mark Warschauer. Därför är det nödvändigt att satsa på kompetensutveckling av lärarna, så att de lär sig att utforma undervisningen på rätt sätt. På längre sikt är det även nödvändigt att förändra hur vi värderar och bedömer kunskaper. När allt kommer omkring är det ju faktiskt detta som i hög grad avgör hur undervisningen går till.

Den digitala medieexplosionen på internet innebär att det ställs helt andra krav på att kunna lära sig och dra slutsatser av den information man hittar. Det gäller att kunna söka, sortera, utvärdera och använda informationen. Med andra ord blir det allt viktigare att kunna analysera texter, bilder och multimedia.

Warschauers undersökningar visar att en egen laptop kan göra det enklare för eleverna att lära sig detta. Teknikanvändningen ökar elevernas engagemang samtidigt som den hjälper dem att tolka relationer mellan text och bild och förstå hur hypermedia fungerar. Det har naturligtvis också betydelse att de kan dra nytta av referensverktyg online, och att de bland annat kan använda bloggar och chattjänster för att samarbeta och dra nytta av varandras kunskaper och perspektiv.

Fusk blir färdighet

Warschauer noterade att eleverna skriver både längre och bättre texter när de har snabb och enkel tillgång till stavnings- och grammatikkontroll, ordböcker och andra hjälpmedel som finns på datorn eller på nätet. Enligt ett traditionellt synsätt betraktas detta som fusk, men det blir allt viktigare att kunna hantera den här sortens verktyg. Alla kunskaper och färdigheter kan inte finnas i huvudet. Därför gäller det att kunna hitta och dra nytta av den kunskap som finns runt omkring.

Användningen av bloggar, wiki och liknande publiceringsformer på internet gör eleverna mer oberoende och självgående, samtidigt som skrivandet blir mer offentligt, synligt och samarbetsinriktat.
Warschauer konstaterar att de nya kunskaper och färdigheter som eleverna tillägnar sig inte mäts på de traditionella proven. Det är inte heller säkert att dessa förmågor förbättrar prestationerna där. Därför är det på sikt nödvändigt att pröva nya vägar för att värdera elevernas prestationer – och för att se till att de lär sig det som de behöver ute i samhället.

- Jag tror att vi behöver gå över till någon slags prestationsbaserad värdering i skolan, säger Mark Warschauer. Det kan till exempel handla om att skriva litteraturkritik, att göra en historisk analys eller att genomföra och analysera ett naturvetenskapligt experiment. Man kan jämföra det med körkortstestet, där man först gör ett teoretiskt och sedan ett praktiskt prov. Portfolio vore förstås också en bra lösning.

Integrera teknik i det dagliga livet

Warschauer pekar på att framväxten av nya media, som öppnar upp vägar att lära utanför skolan, faktiskt kan stärka den formella utbildningens roll i ett alltmer konkurrensbetonat samhälle. Hans undersökning visar att tillgången till datorer och internet inte är tillräckligt för att överbrygga den digitala klyftan. Det handlar också om att ändra attityderna till utbildning och lärande och att sätta in kunskaper och färdigheter i ett begripligt sammanhang.

Under det senaste året har Warschauer och hans kolleger tittat närmare på hur ett community center i ett låginkomstområde kan ge ungdomar hjälp och stöd i sitt lärande. De preliminära slutsatserna är att mentorskap och personlig vägledning kan underlätta det informella lärandet och koppla samman det med det formella. Istället för att överbrygga den digitala klyftan genom hårdvara, gäller det att integrera tekniken i det dagliga livet – både i skolan och på fritiden.

- Förutom mer resurser och bättre kvalificerade lärare, krävs det utökad undervisningstid för dem som riskerar att falla utanför, säger Mark Warschauer. Det kan till exempel handla om sommarkurser eller studiestöd efter skolan. Ofta har de ingen möjlighet att få hjälp hemma, så därför måste skolan eller lokalsamhället ta sitt ansvar. Alla elever måste naturligtvis lära sig använda tekniken. Men framför allt gäller det att kunna ge dem den hjälp de behöver för att komma vidare och för att utveckla lusten att lära.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

Peter Giger är bibliotekarie och doktorand i teknovetenskap vid Blekinge Tekniska högskola. Hans forskning kretsar kring web 2.0, som under det senaste året gått från att vara ett kodord bland invigda tekniknördar till att bli ett begrepp i den allmänna debatten. Digitala medier som bygger på användarnas eget skapande börjar spela en mer framträdande roll, samtidigt som skillnaden mellan producent och konsument blir svårare att urskilja.

Media handlar inte längre främst om envägskommunikation av “färdigt” innehåll, utan om dialog, samproduktion och ständig förändring. Det betyder till exempel att vi kan kommentera och diskutera artiklarna på dagstidningarnas webbplatser och att vi själva kan starta bloggar där innehållet skapas och utvecklas tillsammans med läsarna. Ett annat exempel är Wikipedia, världens mest omfattande encyklopedi, där allt innehåll är öppet och produceras gemensamt av användarna.

Om att skapa kunskap tillsammans

- I min avhandling tittar jag på hur den här utvecklingen påverkar biblioteket och bibliotekarien, säger Peter Giger. Jag analyserar hur digitala medier, kollektiv intelligens och sociala nätverk är på väg att förändra biblioteket som institution och hur detta i sin tur skapar nya förutsättningar för bibliotekariens arbete.

Det här innebär nya sätt för bibliotekarien och användarna att förhålla sig till varandra. Till skillnad från tryckta böcker, är digitala dokument i högsta grad något som man interagerar med tillsammans med andra och där innehållet ständigt kan kommenteras, utvecklas och förändras. Därför är det nödvändigt för båda parter att tänka om och tänka nytt.

Bibliotekariens arbete kommer inte längre enbart kretsa kring att styra och kontrollera tillgången till information. Det handlar också om att, tillsammans med användarna, leta upp, skapa, organisera, strukturera och sprida den information som man behöver till biblioteket. Arbetet måste ske i nätverksform och man måste kunna dra nytta av varandras skilda kunskaper och erfarenheter. Annars är det omöjligt att åstadkomma det omfång och den kvalitet som krävs.

- Det är nyttigt att ställa sig frågan om bibliotekets verksamhet skulle kunna fungera även om böckerna försvann, säger Peter Giger. Tyvärr är detta fortfarande en känslig fråga för många bibliotekarier, men det rör sig om en utveckling som det är nödvändigt att kunna hantera.

”Deltagarkompetens” blir allt viktigare

Den viktigaste delen av Peter Gigers forskningsarbete går ut på att försöka kartlägga och beskriva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som krävs för att biblioteket ska kunna förändras efter de villkor som digitaliseringen ställer. Framför allt behövs en ny förståelse av hur kunskap skapas, sprids och delas i dagens nätverksbaserade värld. Allt detta samlar han i termen och begreppet participation literacy.

Det finns förstås en rad olika sociala och kulturella spärrar och fördröjningsmekanismer som kan lägga hinder i vägen. Inte minst tar det tid innan nya attityder och arbetssätt tränger in och slår rot, både på biblioteket och bland användarna. Biblioteket måste, precis som skolan, följa med i samhällsutvecklingen för att fylla sin funktion. Därför gäller det att ta reda på hur hindren ser ut, vad de beror på och hur man kan skapa de drivkrafter som krävs.

- Idag fungerar ett biblioteks webbplats huvudsakligen som katalog över böckerna, säger Peter Giger. Tänk om den istället vore uppbyggd som en blogg eller en wiki! Då skulle bibliotekarier och användare gemensamt kunna skapa en lokal wikipedia som formas efter deras önskemål och behov. Det skulle innebära ett dynamiskt kunskapssystem som både vore mer livskraftigt och mer verklighetsanpassat än det som finns idag.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

River City utspelar sig i en amerikansk flodstad med samma namn år 1878 och vänder sig till elever på middle school, det vill säga ungdomar mellan tolv och fjorton år. Första gången eleverna loggar in på River City, får de ett meddelande från stadens borgmästare. Han berättar att några av invånarna har drabbats av en oförklarlig sjukdom och ber därför besökarna från 2000-talet om hjälp.

Elevernas uppgift är att ta reda på vad epidemin beror på och ge förslag på metoder att bemästra den krissituation som uppstått. I denna simulerade verklighetsnära miljö har det bland annat visat sig att både hög- och lågpresterande elever klarar av att lösa komplexa ämnesövergripande problem på ett utmärkt sätt.

Rör sig runt i staden

Genom att utforska staden och ta del av av sjukhusjournaler, nyhetsflöde med mera arbetar sig grupper om tre elever fram till lösningen av problemet. Eleverna får ledtrådar genom att röra sig runt i de virtuella miljöerna, exempelvis genom att lyssna efter myggornas surrande. Ibland händer det att invånarna i River City kommer fram och säger sin mening. Eleverna kommer lösningen på spåren genom att till exempel ta reda på vilka som har lagts in på sjukhuset och varför. De kan också undersöka vattnet med hjälp av de virtuella provstationer som finns inne i spelet, för att ta reda på vilken typ av bakterier som det innehåller.

Spelet är utformat på ett sätt som gör att eleverna måste ta en mängd olika frågeställningar med i beräkningen för att verkligen kunna lösa problemet. Sjukdomen som plågar River City sprids på olika sätt och påverkas av sociala och geografiska faktorer. Det innebär att biologin och ekologin sätts in i ett mer samhällsövergripande sammanhang. Eftersom problemet är så pass komplext och omfattande, är det nödvändigt att eleverna klarar av att samarbeta och att de kan dra nytta av varandras kunskaper och insikter.

Varje elev har tillgång till en egen virtuell anteckningsbok inuti spelet där de under arbetets gång redogör för vad de kommit fram till och hur de har gått tillväga och vilka resonemang som fört dem fram till slutsatserna. Läraren har tillgång till samtliga anteckningsböcker och kan därmed både bedöma elevernas prestationer och se vilken typ av stöd som de kan behöva för att klara av spelet.

Elevernas arbete arkiveras

Dessutom arkiveras allt som eleverna gör i River City. Det innebär att läraren kan få en väldigt detaljerad bild av hur de går tillväga samt upptäcka eventuella samarbetssvårigheter, tendenser till mobbing och så vidare.

När grupperna har löst uppgiften, skriver de varsitt brev till borgmästaren där de förklarar epidemins orsaker ger konkreta förslag på hur situationen ska lösas.

Spelet tar ungefär 20 lektionstimmar att spela och syftar till att lära eleverna i att tänka och arbeta vetenskapligt samtidigt som de tillgodogör sig kunskaper i biologi och ekologi som svarar mot innehållskriterierna i National Science Education Standards.

Fakta/River City

Forskargruppen bakom projektet på Harvard Graduate School of Education undersöker sedan flera år tillbaka hur upplevelsebaserat och problemorienterat lärande i virtuella miljöer kan användas för att förbättra undervisningen i skolan, för två år sedan började de fokusera på datorspelet River City.

Gruppen leds av professor Chris Dede.

Spelet River City arbetades fram tillsammans med företaget Activeworlds, en av pionjärerna när det gäller tredimensionella virtuella världar på internet. Forskarna arbetar med ett koncept som kallas MUVE (Multi-User Virtual Environment) och som handlar om att skapa virtuella spelvärldar som i många avseenden påminner om de onlinebaserade datorspel som många barn och ungdomar spelar på sin fritid. Tanken är att försöka ge en lika stark och engagerande upplevelse.

Erfarenheterna av River City har visat på fyra positiva effekter:

1. Spelet förmedlar kunskaper på ett effektivt sätt.
2. Både hög- och lågpresterande elever klarar oftast uppgifterna på ett utmärkt sätt.
3. Frånvaron minskade under spelets gång
4. Både lärare och elever uppgav sig vara positiva till sättet att undervisa.

Hittills har spelet använts av drygt 7 000 elever i sju delstater.

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

Den moderna skolan började ta form under 1800-talet, som ett svar på det framväxande industrisamhällets behov. Idag står vi inför samhällsförändringar som är lika dramatiska och omvälvande som när vi lämnade den rena jordbruksekonomin bakom oss – samhällets globalisering och digitalisering ställer helt nya krav på utbildning och lärande. Frågan är om skolan klarar av att anpassa sig till samhällsutvecklingen eller om den inte längre är den självklara lärandearenan för barn och ungdom om 15 år.

I slutet av oktober 2006 presenterade rapporten Skola 2021 som är en kartläggning av hur olika målgrupper i skolan och i skolans närhet ser på de utmaningar som skolan just nu står inför. Forsknings- och konsultföretaget Kairos Future har genomfört studien tillsammans med Myndigheten för skolutveckling och dessutom medverkade KK-stiftelsen, Svenskt Näringsliv, UR, Botkyrka kommun och IT-företaget IST.

Två olika synsätt på skolan roll

Undersökningen bestod av två delar: Den ena delen var kvantitativ och innebar att ungefär 2500 personer svarade på frågor kring drivkrafter, problem, visioner och strategier för en bra skola som kan svara mot framtidens krav. Den andra delen var kvalitativ och bestod av expertseminarier och djupintervjuer med forskare, beslutsfattare och opinionsbildare, samt en mindre specialstudie av hur skolutvecklingen ser ut i Sydostasien.

Kartläggningen visar att det finns två radikalt skilda sätt att se på samhällsutvecklingen och på skolans roll i det här sammanhanget – och det är sannolikt i kampen mellan dessa båda synsätt som morgondagens skola kommer att formas.

- Den stora skiljelinjen går mellan dem som lever i ”skolans idévärld” och dem som befinner sig i ”arbetslivets verklighet”, säger Tanja Tiberg. Båda synsätten lyfter fram globaliseringens och den snabba teknikutvecklingens konsekvenser för skolan, men eftersom det rör sig om två helt olika tolkningsramar, är man djupt oense om vad som måste göras, säger Tanja Tiberg, som är projektkoordinator på Kairos Future.

Svårt att rubba rådande skolsystem

Lärare, skolledare och lärarutbildare vill motverka ökade sociala skillnader genom att se till att alla får grundläggande kunskaper och färdigheter. Framförallt gäller det att alla kan läsa och skriva. De som är verksamma i andra delar av samhället betonar istället betydelsen av att lyfta fram begåvningarna och att satsa på kvalitet och ökad spetskompetens, inte minst inom naturvetenskap, språk och IT. Annars kan Sverige inte hänga med i den globala konkurrensen.

- Huvuduppgiften för morgondagens skola måste vara att försöka förena satsningarna på bredd och elit och att sträva efter mångfald, säger Göran Krafft, strategikonsult på Kairos Future. Samhällsutvecklingen är både ett hot och en utmaning och därför är det nödvändigt att ta sig an den på ett konstruktivt sätt. Det är avgörande att alla hänger med, men det förminskar inte betydelsen av att höja kvaliteten och att ge alla möjlighet att utvecklas efter sin förmåga.

Den avgörande frågan är förstås vad som krävs för att vi ska kunna få en bra skola som klarar detta. Skola 2021 visar att samtliga tillfrågade är överens om att skolsystemet är trögt och svårrörligt, och därför är det förstås avgörande att försöka skapa en större dynamik och förändringsvilja. Om inte detta sker, finns det risk för att de sociala skillnaderna i samhället ökar, eftersom de föräldrar som har resurser då kommer att satsa på alternativ till den allmänna skolan.

Lärarnas attityder och kunskaper avgör

De flesta anser att otydlighet och bristande ledarskap i skolan hör till de grundläggande problem som måste lösas för att detta ska bli möjligt. Många av dem som kommer från näringslivet påpekar att det krävs att någon vågar sortera och prioritera bland de motstridiga mål och uppgifter som hör till skolan. Annars kommer det inte att hända något.

Mycket tyder på att lärarna kan spela en avgörande roll i förändringsarbetet, även om de själva ofta känner sig maktlösa. Oavsett vad som står i de politiska dokumenten, eller vad som sägs i den offentliga debatten, så är det i det praktiska undervisningsarbetet som skolpolitiken genomförs. Därför är lärarnas attityder och kunskaper avgörande.

En lärare har många olika roller, som var och en är viktig på sitt sätt. Den roll som rankas högst i Skola 2021 är dock rollen som utmanare – en person som kan motivera eleverna att tänja sina gränser och att få dem att tro på sig själva och sin förmåga. Det kräver i sin tur lärare med goda kunskaper, som både är djupt engagerade i sitt arbete och kan förstå och respektera olika individers behov och krav.

Unga lär på nya sätt

- För att det här ska kunna bli verklighet, är det absolut nödvändigt att utveckla och förändra lärarutbildningen, säger Göran Krafft. Samtidigt är det förstås viktigt att höja läraryrkets status och att minska byråkratin, så att lärarna känner att de kan påverka sin arbetssituation. Här finns det mycket att lära av friskolorna och av de kommuner som har en engagerad skolledning.

Det är också viktigt att komma ihåg att det finns aktörer och arenor utöver skolan som har betydelse för barns och ungdomars lärande. I det här avseendet spelar förstås internet en särskilt viktig roll, vilket också framgår av Skola 2021. Andra livsstilar, nya medievanor och framväxten av communities och virtuella världar, innebär att de som växer upp idag både lär sig och delar kunskap på helt andra sätt än tidigare. Eftersom lärandet tar sig nya former, är det avgörande att skolan hänger med och att man kan utveckla en pedagogik som både gör undervisningen mer motiverande och mer effektiv.

- Skolan måste kunna fånga upp och ta till sig det informella lärande som sker online, eftersom samarbete och problemlösning i grupp får en allt större betydelse i arbetslivet, säger Tanja Tiberg. Men det förutsätter förstås att lärarna följer med både i tekniken och i samhällsutvecklingen, så att de kan hjälpa eleverna att utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

Runtom i världen sprider sig nu intresset för hur och om det går att koppla samman datorspel med lärande. Syftet hos dem som försöker ta fram pedagogiska spel är att få fram ett verktyg som både höjer elevernas motivation och förbättrar kvaliteten på skolans undervisning.

De kanske mest intressanta spelen är äventyrsbaserade rollspel som innebär att eleverna ska samarbeta i grupp för att lösa konkreta, autentiska problem som rör ett eller flera ämnen. Tanken är att de ska lära sig bättre genom att tillämpa sina kunskaper i praktiken i ett meningsfullt sammanhang. Samtidigt tränar de att söka, hantera, systematisera och presentera information från en mängd olika källor och i olika typer av media. Ett av dessa spel är danska Drabssag/Melved.

Fyra mord ska utredas

Spelet Drabssag/Melved var ursprungligen ett forskningsprojekt som drevs av Learning Lab Denmark med pengar från det danska utbildningsdepartementet. Nu är det färdigutvecklat och finns även tillgängligt på den kommersiella marknaden sedan en tid tillbaka. Spelet sträcker sig tvärs över ämnesgränserna, alltifrån matematik och naturvetenskapliga ämnen till samhällskunskap och danska, och vänder sig till elever från årskurs sju och uppåt.

Spelet är PC-baserat och går ut på att utreda fyra mord som nyligen har begåtts i den lilla danska staden Melved. En klass delas upp i fyra grupper som får hand om var sitt mord. Man undersöker brottsplatsen, ser på videoinspelningar av förhör med vittnen och misstänkta och läser bakgrundsmaterial för att samla ledtrådar och bevis.

Kriminaltekniker och utredare

Efterhand som eleverna löser en uppgift blir mer material tillgängligt och de kan komma vidare i arbetet. I spelet simuleras olika arbetsuppgifter, bland annat ballistik, mikroskopi och DNA-analys, för att de ska komma så nära en verklig situation som möjligt.

Inom gruppen turas man om att arbeta som kriminaltekniker och som utredare. Det är lika viktigt att kunna värdera materialet, att resonera logiskt och att förmedla resultaten av utredningen på ett begripligt språk som att tolka och analysera de spår man finner.

Till sist gäller det att sammanställa allt material och att lägga fram en mordanklagelse där man kan visa vem som är mördaren.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.

De allra flesta ungdomar idag är inte politiskt engagerade. Genom att titta närmare på den minoritet som faktiskt har utvecklat ett intresse, hoppas man kunna urskilja trender och tendenser som efterhand kanske kan få ett större genomslag och påverka utvecklingen av det demokratiska samhället.

Till och med augusti 2009 ska de båda forskarna delta i ett EU-finansierat projekt med liknande problemställningar som sammanlagt omfattar åtta länder: Civicweb: Young People, the Internet and Civic Participation. Förhoppningen med det här projektet är att man både ska hitta gemensamma kännetecken och kunna urskilja nationella särdrag.

Individualisering som undergräver demokratin

Sociologerna Zygmunt Bauman och Ulrich Beck hör till dem som anser att de pågående förändringarna av samhället påverkar förutsättningarna för demokratin i en negativ riktning. Traditionen och de sociala strukturerna avgör inte längre identitet och livsvillkor. Istället är det upp till var och en att skapa sig själv och att ge riktning och innehåll åt tillvaron. De menar därför att frågor som rör personlig livsstil och identitet kommer att överskugga intresset för gemensamma angelägenheter.

- Bauman och Beck pekar på ett riskscenario som är fullt möjligt, understryker Peter Dahlgren. Men det är viktigt att komma ihåg att ungdomarnas fokusering på sin identitet inte nödvändigtvis utesluter att de blir politiskt engagerade.

Många ungdomar som är intresserade av samhällsfrågor väljer att stå utanför partipolitiken. Det kraftigt minskade medlemsantalet i partiernas ungdomsförbund under de senaste åren är ett tydligt tecken på detta.

Politisk retorik ger inga svar

För många ungdomar ger ideologierna och partiprogrammen helt enkelt inte något hållbart svar på tillvarons mening. Istället vill de utforska hur världen fungerar och försöka att hitta en plats för sig själva som individer i samhället och i världen. De engagerar sig därför kring bestämda sakfrågor, med problemställningar som kan formuleras i konkreta, vardagsnära termer. Det kan exempelvis handla om djurens rättigheter, antikrigsbudskap eller könsfrågor.

Den information som sprids av TV, radio och dagstidningar tycks ha mindre betydelse för deras engagemang. Eftersom massmedierna är partiernas arenor, känner ungdomarna ofta varken igen sig i frågeställningarna eller i sättet att resonera. När det gäller internet är det helt annorlunda. Här kan de gå förbi de filter som gäller i de etablerade medierna och få tillgång till alternativa källor som ger dem de kunskaper de är ute efter. Dessutom kan de själva aktivt ta del i samtalet.

- Anonymiteten på Nätet betyder att ungdomarna kan slippa de markörer som annars avslöjar identitet och grupptillhörighet, säger Peter Dahlgren. På så sätt kan de knyta kontakter med likasinnade som annars vore svåra att göra. Det blir också möjligt att diskutera med personer som har en annan bakgrund, och kanske även andra åsikter. Då kan de både pröva och utveckla sina egna värderingar och träna sig i att argumentera och att föra sammanhängande resonemang.

Demokratin måste vara förankrad i vardagen

Förutsättningarna för det politiska engagemanget är sannolikt på väg att förändras – och det går inte att vrida klockan tillbaka. Arbetet med att skapa en egen identitet kan leda till ett politiskt intresse, men det sker i så fall huvudsakligen utanför partierna och det demokratiska systemet.

- Demokratin måste vara förankrad i tankesätt och vardag för att fungera i praktiken och inte enbart vara ett tomt, formellt skal, säger Peter Dahlgren. Mycket pekar på att de kunskaper, erfarenheter och värderingar som unga skaffar sig på internet kan spela en viktig roll för deras utveckling till aktiva medborgare.

Text: Stefan Pålsson

Artikeln publicerades ursprungligen på Kollegiet, KK-stiftelsens webbplats för IT och lärande.